Nu är det inte många dagar kvar på antibiotikan. Typ två och en halv dag. Bölderna har försvunnit. Nu är det bara bölden kvar så att säga, utan innehåll.
Om man ska säga något positivt så var det att i tisdag tills onsdags morgon så sov jag 8 timmar i sträck. Det har jag inte gjort sedan 2018... frös ihjäl.
Känslan av att jag svettas mer när jag springer finns kvar, jag har iofs förlängt rundan men det e positivt. Min kropp är mer van vid rundan nu, efter 2/3 så har den anpassat sig till löpningen och har hittat rätt andning.
Min önskan är ju att de yttre bålmusklerna/magväggen ska bli starka igen, för de hänger fortfarande och med dem hela magen. Aja, bara att köra. Inte som att mitt val sitta stilla hemma och tycka synd om mig gör allt bättre.
Ha're!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar